Idag kom katalogen hem. Eller det är ingen katalog, snarare en bibel.
Jag minns som barn, när jag bläddrade och bläddrade och ... Bläddrade i bibeln. Skrev önskelistor på saker jag "behövde". Varje terminsstart fick jag något nytt av pappa. En liten uppmuntran till att fortsätta ha mitt hästintresse. Jag hade alltid fina ridkläder, det senaste.
Nu när Lea tycks gilla hästar och stallet, är det ren och skär lycka för mig. Antar att det är samma som Torgeir känner inför skridskor- och nu när grabbarna kommer i mars, på sitt sportlov.
Sebastian och Kristoffer får också skridskoutrustning när de kommer. Hoppas att stallet har lördagsridning, så ska jag åka dit med pojkarna också!
Barnen ska inte sakna något. Varken tid, engagemang eller utrustning. Bara de är här vill säga...
Äter stora bitar, som han själv tuggar loss. 6:e tanden är på väg nu!
Sen är han väldigt snabb, när storasyster glömmer stänga sin rumsdörr. Han passar på att dra i hennes böcker, slita ned affischer, välta ut papperskorgen och dregla på barbiesarna.
Torgeir fick för första gången smaka isterband, samt efterrätten nyponsoppa och mandelbiskvier. Det visas inte i bild, däremot finns bilder när Thor och morfar kollar Pingu på datorn
I måndags var vi i stallet igen. Lea red hästen Henning.
Det kostar att ligga på topp :)
Senare i veckan blev det ekipering och hårfrisering! Kläderna är lite stora, något att växa i... Lea är fortfarande längsta donnan i sin åldersgrupp på skolan.
Vi trotsar kylan och har varit ute på en 2timmars promenad. Det är så kallt att det ångar från tågen som går under viadukten. Det är säkert något annat naturfenomen det beror på, men så ser det ut iaf.
Veckans rapport gällande utmaningen: det går finfint. Träning varje dag. Inget sötbrödsfika eller snaskande.
Ikväll ska vi mysa med ett gott kött, och en flaska fin-vin.
Hittade ett kort idag. Andra halvan är bortklippt. En del av min historia som jag vill glömma. Det jag har lärt mig är att uppskatta det jag har idag. Det är underbart!
Idag kom brevet. Trotjänaren, min pålitliga slitvarg har lämnat min ägo.
One down- One to go!
Imorgon hämtar vi annan bil, mer ekonomisk bil att köra. Känns sorgligt att släppa Saaben- bilen som var känd att alltid starta.
Den har betjänat mig väl. Tagit mig överallt, den har kört några vändor till och från Norge, lastad så tungt att det nog nästan var olagligt (jag utför inte olagliga handlingar). Den har stått i kolonn på Björnfjell, den har varit insnöad, den har skonat mig från mycket i trafiken, bara för att den var så stabil.
Den som köper denna bil (från Burlins.se) kommer få en KANONBIL. Jag är ju pedantisk som ni vet. Fullservad, sällan skitig och barn har inte kladdat och smulat i bilen!
Idag har Thor smaskat annat än smutstvätt, strumpor, elsladdar och strykbordsbenet. Han har ätit hårtbröd till frukost. Makaroner till lunch och falukorv med gröna ärtor till middag.
Men man måste ha lite mys med mjölkflaskan emellanåt också!
Bara min flaska! <3
Själv åt jag en köttfärsröra med zucchini, grön paprika och oliver. Toppade med färsk paprika.
En stor kopp varm choklad och en smörgås får avrunda kvällen. Det är något speciellt att koka chokladen själv. Man slipper onödigt socker!
Idag firade vi min mamma som egentligen fyller 56år imorgon. En annan att fira idag är min mycket goda vän Ann-Louise.
Imorgon är en spännande dag. Kanske blir det en Toyota! Vi får se hur affärerna går. Tänker inte släppa de fina bilarna vi har nu, om vi inte får ett bra erbjudande.
Det går blixtsnabbt att försaka sina egna behov, tappa bort sig själv när livet rullar på fort.
Sedan jag blev sjuk i mars, har jag mest kämpat med någon slags överlevnad- att klara av graviditeten, föda ett friskt barn, bli pigg, stark, smärtfri och få upp alla värden och sluta tappa hår. Överlevnad för att vara mamma, hustru, glädjespridare, kunna hjälpa andra och samtidigt ha ett gott liv själv.
Jag uppskattar allt som har hänt, det har gjort mig till en bättre människa. Mer ödmjuk och mer inställd på att känna efter när det är nog, och vad jag orkar.
Men när orken tryter... Vad gör man då?
Jag minns denna dag: jag satt på tåget. Förväntansfull! Skulle träffa Torgeir. Min kärlek. Det var varmt den dagen.
Lite nervös, mycket förälskad. Vi hade så många planer!
Vår stora dag!
Som sagt, livet rullar på i hiskelig fart!
Så mycket kärlek. Det har gått några månader nu. Det känns som igår.
Vad är det man försakar? Att kunna köpa sig materiell status? Ett "vackrare" utseende? Sin tid? Sina behov?
Jag kommer inte ens ihåg vad jag behöver! Eller har jag ändrat behoven? Jag drömde om att resa, att uppleva. Jag drömde om att odla och skapa.
Barnen har inte på sig skitiga kläder, det har slumpat sig så att vi hunnit tvätta och de tagit på sig samma kläder om och om igen. Så är det med favoritkläder :)
Idag har vi inte gjort speciellt mycket. Lekt, busat och pysslat. Städat undan och tvättat.
Pappan och minstingen tog sig en välförtjänt vila <3
Imorgon har jag och Torgeir fixar något helt extra för Sebastian och Kristoffer. De ska få åka tåg! Ända till Narvik, där deras andra föräldrar hämtar upp dem. Torgeir sover på hotell i Narvik, efter lämning.
Hoppas den upplevelsen blir uppskattad hos grabbarna <3
Alla barn är olika och kräver olika mycket. Barnen har olika intresseområden och utvecklingstakt.
Förälderns ansvar tycker jag är att stötta barnet på de områden där det finns svagheter.
Leken är viktig. LEK.
Barnen fick många bra leksaker i år. Mycket som stimulerar lek och bus.
Kristoffer har utvecklats enormt dessa två veckor. Han pratar, han har slutat med blöja, han kan bre sin brödskiva själv, klä på sig och "bädda" sin egen säng.
Med mycket uppmuntran, tid och uppmärksamhet har han kommit i fas med sina syskon som i och för sig kan betydligt mycket mer. Men någonstans måste man börja :)
Jag vill ge det allra bästa jag kan till alla barn. Imorgon då grabbarna åker till Norge igen, kan jag fokusera på företaget igen (då Thor sover).
Lea börjar på ridskola på måndag! Ska bli härligt att hänga i stallet igen!!
Thor har blivit sjukast av oss alla. Förkylningen kom (nog) med den lite krasslige Sebastian, korsbefruktades med Kristoffer och Leas baciller och Thor blev bäraren. Stackars liten!
Det rosslar i bröstet, så det känns, då man håller honom. Men tro inte att han tappar humöret för det. Nejdå! Go och glad liten snoris
De stora barnen har fått vara på två hockeymatcher. Kul att få ge dem upplevelser att se sport på riktigt, med bra platser i ishallen. Man kan ju summera det som så att det är inte billigt att få bra platser... Fast nu hade vi tur två gånger att få helt perfekta sittplatser!
