Överst.blogg.se

Sedan jag blev sjuk i mars, har jag mest kämpat med någon slags överlevnad- att klara av graviditeten, föda ett friskt barn, bli pigg, stark, smärtfri och få upp alla värden och sluta tappa hår. Överlevnad för att vara mamma, hustru, glädjespridare, kunna hjälpa andra och samtidigt ha ett gott liv själv.

Jag uppskattar allt som har hänt, det har gjort mig till en bättre människa. Mer ödmjuk och mer inställd på att känna efter när det är nog, och vad jag orkar.

Men när orken tryter... Vad gör man då?

Jag minns denna dag: jag satt på tåget. Förväntansfull! Skulle träffa Torgeir. Min kärlek. Det var varmt den dagen.

Lite nervös, mycket förälskad. Vi hade så många planer!

Som sagt, livet rullar på i hiskelig fart!

Så mycket kärlek. Det har gått några månader nu. Det känns som igår.

Vad är det man försakar? Att kunna köpa sig materiell status? Ett "vackrare" utseende? Sin tid? Sina behov?

Jag kommer inte ens ihåg vad jag behöver! Eller har jag ändrat behoven? Jag drömde om att resa, att uppleva. Jag drömde om att odla och skapa.

Nu skapar jag iallafall. I firman!