Överst.blogg.se

En bra start på morgonen är att simma. Skönt att också göra något tillsammans. Jag håller inte samma intensitet i träningen som T, men vad gör det ? :)

Bild tagen från Google.

... För det är lillebror Emils födelsedag!

En av de bästa killarna i världen, om jag får tycka.

På vift igen. Lång arbetsdag, trevlig middag på kvällen med Ann-Louise och sedan sova bort tid, för att kunna åka hem igen. Tänk att jag i veckan både träffat Anna-Karin och Ann-Louise!!! Lyx!! <3

Konsulterna jobbar stenhårt och vi har en delleverans 13/3. Sena kvällar har det blivit för alla i gruppen. Arbetsuppgifterna sprider sig som ringar på vattnet, ut i organisationen. Ibland känns det jobbigt att avkräva snabba svar- över en dag, då man vet att alla har mycket att göra. Men vad göra? Frågor kommer och behöver svar, för att inte minst 10personer ska sitta "svarslösa" och inte kunna producera sina dellösningar till slutprodukten.

Det är roligt att skapa!

Idag blir det jobb på annan ort.
Längtar redan hem. Längtar efter familjemyset.

Idag hämtade Torgeir ut min nya symaskin. Även om det är sent, hann jag provsy några stygn. Helt underbart att arbeta med den!

... är en helt vanlig dag! Men det känns annorlunda på något sätt. Idag tänker jag på allt som är viktigt för mig.

Min familj och mina vänner.

När ekorrhjulet snurrar för fort, är det väldigt lätt att ta det käraste för givet.

... till Torgeir, kallar honom "Gud" på jobbet. Vet inte riktigt vad hon syftar på, men nog är han rätt bra min fina T!

Bild tagen från FB.

Det kan jag!

Tidig morgon. 04:40 ringde klockan.

Flyg, tur och retur till huvudstaden. Möte på slottet. Bestämma.

... på pyret i magen!

Han mår finfint, trots allt som härjat här hemma i sjukdomsväg. Jag fortsätter att minska i vikt, men det är ju inte så konstigt med tanke på magsjukor och influensa. Blodtrycket var bra och hjärtljuden lika så.

Hela systemet är så finurligt inrättat! Tänk att det lilla livet tar sitt först, sen det som blir över fördelas mig. Att sjukdomar kan passera fritt i kroppen, utan att påverka tillväxten av bebisen!

Lea har varit helt underbart snäll idag och pysslat om mig då jag vilat efter jobbet. Goa ungen! Älskade unge! Skönt att ha henne hemma igen. Undrar hur länge hon håller sig frisk...

För att ta sig dit man vill och uppnå det man önskar...

Idag har jag promenerat långsamt. Jag vet att rörelse gör kroppen gott och sinnet harmoniskt.

Jag måste ändå erkänna att jag längtar till sommaren.

... på hotell i hemstaden.

Finmiddag på finrestaurang avbokades, för det är ingen idé bjuda mig själv och T på mat för någon 1000lapp, om man inte känner vad maten smakar och luktar!

Det blev en middag på lokala Kina-haket.

Hotellfrukosten var något att se fram emot. Jag är ju mer av en fruktätare än korvfantast... Gissa vilken tallrik som tillhör vem :) Bebisen tycks också föredra frukt, framför kött!

... just idag!

Jag vet att min kärlek och omsorg räcker till för alla våra barn. För tillfället håller jag på att längta ihjäl mig efter dem.

Jag saknar Leas prat, konversationer och fantastiska funderingar. Jag saknar Sebastians goa sätt att förmedla sig på svenska, hans bus och spex. Jag saknar Kristoffer och hans pigga fötter springandes runt, de slumpvisa orden som kommer (jag blir så förväntansfull på vad som ska komma här näst), hans sätt att spontant goa in sig i min famn eller mot mitt ben.

Det finns så mycket kärlek hos våra barn som jag njuter av. Så många olika saker att tycka om, och så många upplevelser att minnas.

Ja, jag saknar allt det just nu. Jag saknar liv och rörelse, stoj, lek och bus.
Happy Valentines day alla barn!

Glad alla hjärtansdag till nära och kära, och alla er andra där ute!

Kvällsmackan blir av färskt hembakat bröd!

Varje dag är en kamp för mig. Kamp för att ta mig upp, kamp för att äta, kamp för att orka åka till jobbet och en kamp att prestera sitt bästa.

Idag är en extremversion av en normal dag. Idag vill jag helst vila hemma.

Då vet ni.

... men tröttare än vanligt.

Att sitta i bil är inte bra! Att sitta en hel dag på annan ort är inte det minsta förmildrande för tillståndet. Ont i kroppen är bara förnamnet!

Jag är andfådd, stinn och det känns som om jag ska sprängas. Å större lär jag väl bli... Lillprinsen ligger så högt upp att jag har svårt att äta. Det ryms inte någon mat.

Sallad till middag igår funkade bra! Kycklingen fick inte plats :/

På hotell i Umeå.

Lokalberedning inom Försvarsmakten, då reser chefen och jag runt och träffar förbanden, för att ta in nya behov som finns i de olika orterna.

Kvällsarbete på hotellrummet innan en middag på stan. Chauffören och chefen fick givetvis annat hotell i stan. Jag sitter fast i periferin.