Mannen i familjen sitter ute och solar medan Lea leker. Jag njuter av skuggan, läser träningsartiklar samt fantiserar om rejäla gympass.
Sista ordinarie kontroll av bebisen är gjord. Jag har fortfarande låga värden, lågt blodtryck och infektionskänslig. Tröttheten är förlamande. Sover mycket. Bebisen mår finfint, stark och livlig. Han suger ut all näring som finns, och jag har ökat i vikt. Nu tycks det "bara" vara vätska... Man ökar inte kilovis per vecka.
Hinnsvepning gjordes idag. Ny kontroll på fredag om det inte är vattenavgång tidigare, eller att värkarbetet startat.
... till min kropp är min "egen" igen. Jag vill slippa alla extravitaminer som läkaren ordinerat (som gör min matspjälkningsapparat helt fucked up) Jag vill kunna träna igen, jag vill kunna äta det jag vill. (Dvs nyttigt, och inte bara uppstoppande mat) Jag vill kunna böja mig utan att vara en flodhäst, kunna knyta skorna utan att stånka och stöna. Och vad är det här med att släppa väder? Var kommer all gas ifrån? Skulle jag koppla in mig på fjärrvärmenätet och bidra till den lokala uppvärmningen i kommunen, vore jag rik vid det här laget.
Var tog glamouren vägen? Stack den åt motsatt håll där Crocstofflorna entrade lägenheten?
... värk hela natten. Vi får se vad denna dag har att bjuda på!
Alla kvinnor som burit barn, vi är så jäkla bra! Tänk kvinnorna från förr, som konstant gick gravida. Vilka supermänniskor. Som min farmors mormor. 14barn varav 11 nådde vuxen ålder. Dessutom STORT jordbruk att driva.
Dagens happening: sommarklänning och tofflor som jag tidigare lovat att jag ALDRIG skulle ta på mig.
Jag är inte en Crocstjej men se hur det blev (åtminstone nu när fötterna är svullna) nu fattas väl bara ett par joggingbyxor och en tofs mitt på huvudet :/
Morsdagskvällen avrundades med lek i parken. Skön sommarkväll!
Kom nu bebis! Mamma och pappa väntar på dig. Storasyster pysslar och fixar redan grejer åt dig och när du kommer får du även träffa storebror Kristoffer!
Det är dags att sluta fega nu. Sätt i gång processen lilla du.
Ny kontroll av bebisen idag. Han mår finfint! Växer, frodas och tar det han behöver. Förrförra veckan var värdena på väg upp (positivt) men denna vecka var de påverkade av den virusinfektion jag gjorde bort förra veckan. Fortfarande lågt blodtryck och oförändrad vikt. Jag har börjat samla vätska, men det är ju helt normalt så här 7 dagar innan beräknad förlossning.
Jag tål ingenting! Lea kommer nu att hållas hemma till mitten av augusti. Då slipper jag förhoppningsvis att smittas med något från Förskolan iallafall.
Vi har varit ute och njutit av solen. Vi har underbart väder. Stackars T som måste vara på jobbet en dag som denna. En glass innan mödravårdskontrollen är inte dåligt :)
Lea har hamnat i en åldersblandad klass, dvs hennes förskolegrupp (7barn) integreras med barn i åk 1-3. Det är bra därför att: Lea kan ju läsa och skriva behjälpligt redan, så hon läser och skriver (kanske) med de äldre barnen. Matematik har vi just introducerat och börjat öva på, så där kanske hon studerar med jämnåriga. Lea som funderar mycket och gillar att bygga och pyssla, kommer (kanske) att välja att vara med de äldre när de yngre inte orkar sitta still, vid naturvetenskapliga projekt osv.
Hon har (tydligen) hamnat i en grupp med barn som har språkstörningar, vilket innebär att hon förutom vanlig läroplan och timplan, får lära sig teckenspråk. Det är en vuxen per 3 barn som stödjer under skolarbetet. Under fria leken får de samsas om de vuxna (6st välutbildade pedagoger på 24 barn) Alla barn är normalbegåvade.
Från början när vi hörde det, slog jag bakut, direkt, eftersom Lea inte behöver något stöd. Dålig information från skolan, om vad det innebar att hon skulle hamna i den gruppen. Hon kan och vill så mycket redan och har inga som helst handikapp. Efter mötet igår, visade det sig att Leas årskull med barn med språkstörningar, var problemområdena att ett barn har utländshärkomst och inte kan svenska och en hade grammatikproblem. That,s it! De äldre barnen åk 1-3 är också normalbegåvade, dock är det 3 av 24 barn som behöver lite extra lugn och ro IBLAND, och har dator som hjälp till vissa moment.
Summerat: jag och T är mycket nöjd med Leas placering. Det är en riktig vinstlott! Hon kommer få så mycket vuxenstöd i skolan, vilket barn idag saknar. På rasterna finns det alltid en vuxen med ute som ser efter barnen, stor och fin gård med mycket natur att leka i. Skidor, skridskor och bad/simning finns med på aktivitetsplanen. Gymnastik/idrott en gång i veckan utöver det. Barnen får frukost, lunch och mellanmål på skolan.
Och det bästa av allt... Hon hamnade i samma grupp som sin bästis! De två har redan varit på studiebesök och träffat sin lärare. Läraren verkade mycket bra och vettig. Inte "pjoskande" och mesig. Sånt gillar jag! Ordning och reda...
Det märks att kroppen är på slutspurten av denna graviditet. Det gör ont ta mig tusan överallt! Dessutom Insomnia mellan 01:30 och 02:45. Helt hopplöst!
Det finns absolut ingen anledning för mig att vara vaken, ändå sover inte hjärnan. Kroppen är trött. Hjärnan går på högvarv.
Nå väl, det är väl så som det ska vara. Insomna är tydligen vanligt hos gravida...
Det var en lång och mycket trevlig dag igår. Besök från Nord-Norge, Torgeirs morbror Lars Johan!
Vätskesvullna fötter i denna sommarvärme, får massage sist av allt. Mannen i familjen somnar i fotändan på sängen. Skulle nog jag också göra, med tanke på allt han gör under dagen...
De förberedande värkarna har lyst med sin frånvaro ett tag. Kanske trivs kroppen med att ha bebisen i magen, nu då värdena är bättre? Bebisen trivs iallafall mycket bra. Med starka ben och armar, lever han om i magen. Liksom möblerar om bland organen. Det är underbart att känna hur pigg och livlig han är (mot för vad han var där ett tag)
Att GÅ med Lea utomhus idag var en bedrift. Foglossningar gör sig påminda, eftersom skatten i magen ligger så långt ner, att bäckenet pressas ut till max.
Att gå känns som om man rör sig på en studsmatta. Benen är helt instabila.
I övrigt känns det relativt ok. Blodvärdena kan ju bara bli bättre, så jag jobbar på det. Är fortfarande sjukskriven av läkare. Äter, sover, äter, sover... Men inte går jag upp i vikt!
Dagen blev precis som jag ville. Hemma med Torgeir och Lea. God mat och fika. Han överraskade mig med en bukett blommor och en syskrinsväska. Symaskinen har jag fått för länge sedan. <3
Han är bra på att överraska!
Ett exempel på att han lyssnar på vad jag säger, är när han hänger upp hyllor och placerar mina hårsprayer, precis som jag förklarat (mest i förbifarten) Det blir inte halvdant heller, för han letar upp ALLA flaskor inte bara ställer dem på måfå. Ni kvinnor ute i mediabruset... När hände det er sist?
För lite över ett år sedan mådde jag inte bra, även om det kanske verkade så.
Jag gjorde upp med mina "demoner", slutade fundera på människor som inte var värd min tid, och sedan träffade jag min kärlek och styrde stäven åt annat håll. Idag, 35år gammal, är jag nöjd över mina val. Jag är så lycklig!
Känns ibland som om jag och Torgeir varit tillsammans i en evighet. Vi är ett effektivt team med förvånansvärt lite konflikter! Han ser mig, han bejakar mig, han gör allt så lätt, roligt och kärleksfullt men med full integritet. Inte ska ni tro att jag lever med en toffel!
Han är snäll, för att han vill vara snäll. Det känns fulländat att leva och njuta med honom. Uppleva saker på nytt- i ett nytt ljus. Han tar ansvar för sig själv, han har gjort otroliga uppoffringar för vår kärlek. Jag är så glad att han finns i mitt liv!
Sova hemma, eller sova hos pappa och Mona? Jag håller mig bara inte vaken! Hur ska detta sluta?
Torgeir och pappa var på skjutbanan, Mona och Lea fixade gomat och lekte med dockorna. Jag satt i gungstolen och sov bort halva dagen!
Halstrad strömming med potatis och klådda. Våfflor, grädde och hallonsylt. Mums!
Lea har ritat en teckning till Morfar och Mona, föreställande alla deras barnbarn som badar i havet, invid stugan. (Inkl de icke-biologiska) vi är en stor familj!
