Överst.blogg.se

Nu finns hantverksuppdateringar även på nenahansen.blogg.se

... Än vad jag brukar somna.

Hej John Blund, hej kompis!

... Kan man inte sova om natten, blir min mage uppsvälld, ryggen sämre och hjärnan slö.

Är inne i en period då jag sover extremt dåligt igen. Finns inget att oroa sig för, inga problem eller bekymmer. Det är bara så att hjärnan inte kopplar ned. Den går på högvarv!

Barnen sover som klubbade sälar, men inte mamman. Dålig kombination!

Jag fantiserar om ny soffa, nya tapeter, några nya gardiner... Jag tänker på träning, kosthållning och tidsoptimeringar av kommande dag.

Ja, lite så är det nu :D

... Gäller för båda barnen.
Thor har inga, Lea tappar sina :)

När jag nu "bara" är hemma, arbetar hjärnan med något annat än byggnationer, beslut och pappersvändande. Jag är kreativ! Jag försöker även sprida kunskap till våra barn. Sebastian och Lea har redan hunnit sy sig var sin kudde. Lea har sytt ett pennfodral.

Jag har designat elefanten Eddie, piggsvinen Hedvig och Charlie, sytt ett babynest, lagat kläder, sytt kläder, konstruerat brödfat, designat om kläder som har mindre bra passform och sytt bälten till Sebastians insulinpump. (När man är ett aktivt barn på fotbollsträning, krävs det att pumpen sitter bra kring kroppen)

... är något som jag behöver öva på!
Även om bloggen inte uppdateras varje dag, innebär det inte att jag och Thor är hemma och stilla. Nej förbövulen! Vi sitter inte hemma och rullar tummarna. Här om dagen var vi även på jobbet en sväng! Vi tränar, är ute, vi pysslar och donar, socialiserar. Ibland får vi även kvällsbesök.
Det som fått utgå från dagsprogrammet är det eviga fejjandet och städandet hemma. Ibland är det verkligen ett bombnedslag här hemma, som då fam Nybrant-Nordlund spontant hälsade på. Men vad gör det? Det bevisar bara att man haft roligare saker för sig än att städa. :)

Det är skönt att umgås med människor som har bra attityd och fin inställning till livet!

... på vad man kan göra med förvaringsutrymmen i hallen. Det finns så mycket outnyttjad yta. Sen vill jag tapetsera om, renovera hallmöblerna och köpa någon vacker och välkomnande tavla. Den får gärna matcha den som min vän målat. (Emmas alster pryder fortfarande)

Hallen känns så mörk och trist. Jag vill ha en ljus, trevlig och organiserad hall.

Kanske tryter orken och jag får sortera i min gigantiska garderob istället. Para ihop strumpor, eller neurotiskt vika kläder och stryka skjortor. Eller helt enkelt göra en rensning och sälja av lite kläder på tradera? Den som lever får se!

Eller kanske jag ska sy något? Först nu sova...medan Thor sover!

Igår tänkte jag köpa ett nytt linne eller två... Jag hade fixat fram den vanliga storleken och började prova.

När jag drog på tyget kändes det inte som förr, och när jag såg mig själv i spegeln hade jag ett tältliknande schok på mig.

Min hjärna har inte hunnit med kroppens ut- (eller av-) veckling.
Graviditeten har satt sina spår, både psykiskt och fysiskt. Vet inte riktigt var kilona egentligen suttit, men borta är de.

-19kg känns, syns och märks. Nu iallafall.

En hel del skulle jag vilja säga.

Barnens "framsteg" med div aktiviteter, tal, tillväxtkurvor mm kommer inte beskrivas i detta inlägg. Men det jag kan säga är att denna sommar har varit nyttig för alla barn. De har lärt sig både det ena och det andra. Vissa behöver öva lite mer, andra lite mindre på olika saker.

En kort summering: vi har fått barn, vi har köpt ny bil, vi har gift oss och gjort ett seriöst försök att samla släkten. (Samla släkten gick väl lite sisådär...)

Det jag kan sakna är mina vänner. De har tyvärr inte fått så mycket tid som de brukar. Men sanna och riktiga vänner förstår. De riktiga vännerna finns kvar, även om tiden går.

Hann ut en sväng efter middagen. Testade löpsteget så här 6v efter förlossningen. Det gick väl, men inte så mycket mer än så. Finns viss förbättringspotential så att säga :D

Fräknig osminkad fröken svettas!

Morgonen startade med konstant ätande och bajsande för Thor. Sover man nästan hela natten finns endel att hämta igen på morgonen... Sen styrde vi Dodgen mot Boden och Fagernäs. Förmiddagshäng hos familjen Schmidt - Johansson. Alltid lika trevligt och familjärt! Thor fick en tuff dregglis med retrotyg.

Efter det fixade jag och syrran några saker, fikade och surrade. Synd att tiden går för fort :/ Saga fick hjälpa till att mata Thor. Gissa om det var spännande. Kusinerna tog sedan en snabblur. Det är jobbigt att vara bebis.

Kl 13:30 var jag tillbaka i Luleå, för 1månaderskontroll på BVC. Thor har vuxit på längden och bredden... 55,5 cm och 5,57kg tung. Sköterskan undrade om jag inte kunde sälja lite mjölk till Neotalavdelningen, eftersom det tycks vara ren grädde som Thor driver i sig.

Det finns tydligen för få "ammor" och för många spädbarn.

Tja... Inte vet jag. Om jag har vägarna förbi sjukhuset någon dag, kanske man kan donera, men jag har svårt att tro att förtjänsten ens täcker drivmedelskostnaderna.

Det tar aldrig slut...
Ett ryggskott slog till i torsdagsnatt vid nattmatningen. Jag föder hellre barn än har ont i ryggen på det sätt som plågar mig nu. Förlossningen fixade jag helt utan smärtlindring, men inte detta!

Nu går jag på Ipren och panodil (kombination) vilket innebär att jag får vaska mjölken som pumpas ut. Tur att vi har bröstmjölk i frysen. Varje portion tinas i en stor tekopp.

Allt var synkat!

Lea nattades 19:30 med lästräning, medan mannen i huset förberedde matlådor, städade köket, diskade flaskor osv. Sista pumpningen 21:30, samtidigt som Thor åt sista målet.

Vi somnade direkt!

Den enda nattmatningen som gjorts är vid 2. Sen morgon 06 med båda barnen. Inte illa. Det här skulle jag lätt kunna vänja mig vid. Jag har fått så mycket sömn att jag känner mig "groggy". Näst intill bakfull.

Imorse hade jag en liten hjälpreda :)

... betyder sååååå mycket!

Idag hjälpte Linda mig med att färga håret. Det blev jättefint.

In action:

... på att ha ett eller flera barn. Även graviditeterna skiljer sig från varandra.

Jag vill INTE klaga med detta inlägg, bara förmedla någon slags verklighet.

Det här med att vara uppe om nätterna, mata byta blöja och "buffa".
Det här med att passa tiden för sista pumpningen på dygnet och "missa" sovtid.
Det här med att inte kunna sova en liten stund på dagen, som så många säger: sov när barnet sover ( I wish!)
Det här med kroppsliga besvär; jag älskar min kropp, den är underbar. Just nu jobbar den bara inte med mig. Eller så är det jag som jobbar mot den?!

Så här ser en typisk dag ut: upp vid 5. Mata,byta, sköta. Thor somnar om, Lea vaknar (och i bästa fall somnar om) eller så blir det frukost och någon aktivitet. Dagen rullar på i sakta mak, utan avbrott för den sk "vilan". Finns alltid något att fixa. Torgeir kommer hem runt 15. Han fixar mat, pysslar, donar och myser med Thor. Jag gör saker jag inte hunnit med. Ibland gör vi något alla tillsammans så som lira lite boll.

Sen kommer kvällen (och natten).
Sista pumpningen 21:30 eller senare. Pumpa ut mjölk till Thor gör jag regelbundet under dagen 4-5 ggr, när det passar in. Varje omgång tar ca 30 min.

Thor äter och äter och äter. Han vaknar i sämsta fall 23, 01, 03 och 05. I bästa fall 22, 03 och 06:30. Det är mer vanligt med de sämsta fallen. Lea sover 19:30- 06:30

Mellan nattätningarna ligger jag och svettas floder, fogarna värker, ibland magsmärtor som gör att jag vill kräkas.

Som sagt, ett barn= Walk in the park... Två barn= lite mer ansträngande, tre/fyra barn= det kräver sin planering, rutiner...

Men vet ni? Det är värt allt! Skulle inte byta mitt liv mot något. Jag är glad, lycklig och extremt trött :D

... städar i lägenheten, tar karlarna i huset en liten vila. Lea njuter på stranden med mormor.

... Besök på F21, träffade chefen, la upp några planer. Fick information. 88miljoner till mitt projekt! MITT projekt. Äntligen. Det är nu officiellt, eftersom projektet presenterats i lokala tidningen. Inget avancerat teknikmässigt, men mycket att fixa ändå. Projekt som projekt.

Thor fick en fin present av mina arbetskamrater och chefen. Grymt uppskattat!

Efter middagen drog vi iväg och sparkade lite fotboll, hela familjen!

Vad är egentligen en god mor? Blir man "sämre" för att amningen inte fungerar? Hur mycket ska man "offra" sig för att pumpa ut mjölk?

Det är inte lätt. Inte på något sätt!
Det gör ont. Man svettas. Det trycker, spänner och pirrar. Man är konstant fläckig, eftersom mjölken sipprar ut och lämnar rosor på kläderna. Man måste sitta still. Illamående under pumpningen, gör det INTE till en trevlig stund. Det tar dubbelt så lång tid med allt. Matning och pumpning är svårt att kombinera. Pumpa måste göras regelbundet, annars blir det mjölkstockning med resultatet knölar och feber (ja, jag har hunnit testa det). Man blir bunden till rutiner och stressad när man inte får ut maten i tid.

Som det är nu har vi ett I-landsproblem. Jag har nog mycket mat till vår skatt att helammas, men det är jobbigt att pumpa. Jag mår fysiskt illa varje gång- för att det innebär stress. Stress för att jag alltid har något att göra "sen".

Klart man vill ge det bästa man har så länge det går. Men till vilket pris?

Mina kroppsliga instinkter kan inte skilja på gråt från våra barn. Mjölken rinner till så fort någon av dem piper/gråter/tjuras/trilskas. Det fungerar även med barngråt från TVn... Sitter jag redan och pumpar, och det blir för livat, låser sig hela systemet och det blir svårt att få ut mjölken.

Så... Nu är det sagt. Fler mammor som delar med sig av tabubelagda ämnen, kanske lättar på trycket- förmildrar bilden av den goda modern och vi kanske kan fokusera på att uppmuntra varandra och ge styrka, kraft och mod.

Tack Anna A, för att du fick mig att släppa sargen och komma in i matchen!!! Du är bäst, bäst, bäst!

Vad tusan är viktigare än att ge sitt barn en bra start? Inte är det ett dagsprogram fullt för att hälsa på folk, för att de kanske blir ledsna om man inte kommer osv. Min familjs rutiner och tider är viktigast. Passa andras tider, för att stressa undan mina åtaganden är strunt.