Överst.blogg.se

Det är roligt att skapa!

Idag blir det jobb på annan ort.
Längtar redan hem. Längtar efter familjemyset.

Idag hämtade Torgeir ut min nya symaskin. Även om det är sent, hann jag provsy några stygn. Helt underbart att arbeta med den!

... är en helt vanlig dag! Men det känns annorlunda på något sätt. Idag tänker jag på allt som är viktigt för mig.

Min familj och mina vänner.

När ekorrhjulet snurrar för fort, är det väldigt lätt att ta det käraste för givet.

... till Torgeir, kallar honom "Gud" på jobbet. Vet inte riktigt vad hon syftar på, men nog är han rätt bra min fina T!

Bild tagen från FB.

... hos mormor med stjärtlappsåkning på dagen och pyssel på kvällen drog vi till kusin Martina med familj. Lea fick välja lunch. Köttbullar och potatismos. Mums!

Givetvis blev det gofika efter det!

... morfar och Mona.

Adrian, Hugo, Saga, Lea och morfar grillade korv, åkte snöbjörn, och njöt av det milda vädret.

Vi vuxna surrade. Mona fixade och donade inne och bjöd på god mat (som vanligt)

Det kan jag!

... i skärgården.

Det man kan konstatera är att vi båda gillar upplevelser, och är spontana!

Tidig morgon. 04:40 ringde klockan.

Flyg, tur och retur till huvudstaden. Möte på slottet. Bestämma.

Lea har det bra på sin förskola. Det syns, det märks och det känns!

Idag har de bland annat åkt skridskor och lekt i pulkbacken. Lea = schackmatt! Hon sov tungt redan 18:40.

Lea i pysseltagen.

Klart att jag och lillebror får hjärtan!

... på pyret i magen!

Han mår finfint, trots allt som härjat här hemma i sjukdomsväg. Jag fortsätter att minska i vikt, men det är ju inte så konstigt med tanke på magsjukor och influensa. Blodtrycket var bra och hjärtljuden lika så.

Hela systemet är så finurligt inrättat! Tänk att det lilla livet tar sitt först, sen det som blir över fördelas mig. Att sjukdomar kan passera fritt i kroppen, utan att påverka tillväxten av bebisen!

Lea har varit helt underbart snäll idag och pysslat om mig då jag vilat efter jobbet. Goa ungen! Älskade unge! Skönt att ha henne hemma igen. Undrar hur länge hon håller sig frisk...

För att ta sig dit man vill och uppnå det man önskar...

Idag har jag promenerat långsamt. Jag vet att rörelse gör kroppen gott och sinnet harmoniskt.

Jag måste ändå erkänna att jag längtar till sommaren.

... på hotell i hemstaden.

Finmiddag på finrestaurang avbokades, för det är ingen idé bjuda mig själv och T på mat för någon 1000lapp, om man inte känner vad maten smakar och luktar!

Det blev en middag på lokala Kina-haket.

Hotellfrukosten var något att se fram emot. Jag är ju mer av en fruktätare än korvfantast... Gissa vilken tallrik som tillhör vem :) Bebisen tycks också föredra frukt, framför kött!

... just idag!

Jag vet att min kärlek och omsorg räcker till för alla våra barn. För tillfället håller jag på att längta ihjäl mig efter dem.

Jag saknar Leas prat, konversationer och fantastiska funderingar. Jag saknar Sebastians goa sätt att förmedla sig på svenska, hans bus och spex. Jag saknar Kristoffer och hans pigga fötter springandes runt, de slumpvisa orden som kommer (jag blir så förväntansfull på vad som ska komma här näst), hans sätt att spontant goa in sig i min famn eller mot mitt ben.

Det finns så mycket kärlek hos våra barn som jag njuter av. Så många olika saker att tycka om, och så många upplevelser att minnas.

Ja, jag saknar allt det just nu. Jag saknar liv och rörelse, stoj, lek och bus.
Happy Valentines day alla barn!

Glad alla hjärtansdag till nära och kära, och alla er andra där ute!

Kvällsmackan blir av färskt hembakat bröd!

Mamma fitness, på Facebook. (Bilden)

Olga Rönnberg är bra. Hon är hård, hon är tuff, utan att ställa orimliga krav.
Jag följer henne och de inlägg hon gör. Det får mig motiverad, får mig att förstå att allt som händer med kroppen är normalt. Vissa har en lätt graviditet och andra inte.

Jag är glad, nöjd och tacksam för min och Torgeirs skatt jag bär på. Torgeir gör livet lätt för mig. Varje dag känns som en semester! Magsjuka, influensa, ben- och ryggvärk; bring it on! Klart jag fixar det här också.

Inget vatten har "bomerangat" sig fast (ännu) Det om något kan jag vara tacksam för!

:)

Först att ha minst en vända med magsjuka (eller spysjuka som de kallar det på norsk) sen drabbas av den värsta förkylningen (läs man-cold) på länge. Att plussa på det, ha en bebis i magen som kräver sin näring.

Jag är blekare än blekast. Spöken blir rädd för mig...
Tur att jag har en man som stöttar i allt, exempelvis stryker mig på ryggen om natten, när jag hostar lungorna ur kroppen. Fixar mat, donar och pysslar.

Denna gång ska jag inte pressa mig själv tillbaka till jobb od, för att prestera och leverera. Jag ska vila ut detta. Vara ynklig och trött, tills dess att jag är pigg!

Det är jobbigt nu, men jag vet att det blir bättre.

....till sommaren

Middagen som inte blev av tidigare, kunde vi äntligen fixa igår. Fam Nybrant Nordlund kom på besök!

Magar fulla med potatis, lax och sallad, toppades med en marängsviss. Vi blev klar lagom till melodifestivalen, som barnen bänkade sig inför.

Mycket trevlig kväll!

... mitt i det härliga livet. Morgonmys!

Loppan kollar film på Ipaden, Torgeir wordfeudar och jag bloggar. Snart väntar en brakfrukost och vanliga lördagsbestyr. I eftermiddag/kväll får vi middagsgäster som egentligen skulle ha varit här, helgen då Lea blev magsjuk.

Kan ju inte bli annat än en bra dag!

Idag har vi firat mosters lillhjärta! Treåringen uppskattade nog alla sina presenter :D

Varje dag är en kamp för mig. Kamp för att ta mig upp, kamp för att äta, kamp för att orka åka till jobbet och en kamp att prestera sitt bästa.

Idag är en extremversion av en normal dag. Idag vill jag helst vila hemma.

Då vet ni.

... men tröttare än vanligt.

Att sitta i bil är inte bra! Att sitta en hel dag på annan ort är inte det minsta förmildrande för tillståndet. Ont i kroppen är bara förnamnet!

Jag är andfådd, stinn och det känns som om jag ska sprängas. Å större lär jag väl bli... Lillprinsen ligger så högt upp att jag har svårt att äta. Det ryms inte någon mat.

Sallad till middag igår funkade bra! Kycklingen fick inte plats :/

På hotell i Umeå.

Lokalberedning inom Försvarsmakten, då reser chefen och jag runt och träffar förbanden, för att ta in nya behov som finns i de olika orterna.

Kvällsarbete på hotellrummet innan en middag på stan. Chauffören och chefen fick givetvis annat hotell i stan. Jag sitter fast i periferin.

Jersey Girl svarar till namnet Helena och idag fick jag äran av att sätta ringen som symboliserar vår kärlek på hennes finger.

I fredags kom beslutet från försäkringskassan i Sverige.

Min man är nu mer registrerad att omfattas av den svenska socialförsäkringen. Handläggaren har dessutom lagt till retroaktiv tid, så när det är dags, kommer "föräldrapenningen" precis som den ska. Ni som är insatta vet ju vilka fler positiva effekter detta ger i förlängningen i alla ärenden, så att säga...

Livet ler mot oss just nu.

Hemma i Luleå. Vintrigt och kallt. Det gick fint att köra den långa vägen hem. Från Rasteby i Norge 13:10, så var vi i stan igen 21:30. Det är lång tid i bilen, eftersom vi inte gjorde några direkta stopp.

Oj så fasligt tyst det är! Vi saknar barnen i samma stund som vi lämnat dem.

... att ligga på pappa och ta sig en funderare!

... lämnade vi dessa underbara buketter.

Inte kunde vi ta med dem, även om vi så gärna ville.

Grabbarna har fått goa in sig med sin pappa. Inte ett öga torrt! Det var alldeles för länge sedan sist.

När vi kom till barnhagen sprang Kristoffer mot sin pappa med öppna armar. Han har inte släppt honom med blicken sen dess. Kristoffer sov inte ens i bilen när vi körde de extra 9milen till svärfar.

När vi hämtade Sebastian på skolan (direkt efter hämtningen av Kristoffer) var det samma melodi. Det är verkligen pappaskillar!